vill oxå ha en egen Babuschka docka
too much maybe
looki lookki, lite konstig kudde faktiskt. vad menas liksom med "you know too much"?
Vet personen för mycket om den andra personen så att man inte kan riskera att bli ovänner så att saker kommer ut? Eller?
min present till mig själv
uppsala
till uppsala idag åker jag om ca en timma. lite nervös e jag men detta ska nog gå bra. får unna mig lite shopping senare på eftermiddagen- bara lite Jennie! =) har jue inte hittat än vad jag ska ha på mig på lördag på mitt egna 25-års kalas. iik
mina nyaste skor jag köpt <3
Bitterfitta = Me
Ganska jobbigt har jag nu faktiskt när det gäller med vikten kan jag berätta er. visst ni tänker säkert- varför ska hon tjata om sin vikt hela tiden. andra skulle väl vara gladare och typ vara i samma sits. men det är inte jag! är som ett benrangel med uppblåst mage då och då. med andra ord jämt för min mage e inte min bästa vän. absolut visst kan erkänna att det skulle inte vara större problem att vara så hära smal om jag visste att jag skulle vara så här jämt. men så kommer det inte vara när jag väl har fått hjälp så kommer jag äntligen börja gå upp igen och få tillbaka mina boobies -oki gud gav inga meloner till mig från början, men hellre det jag hade än detta. Och min fina lilla runda rumpa. o några love handles skulle vara perfect.
Har inte kunnat ha nått par av mina jeans, oki hänt några gånger att jag provat då har jag haft en heltäckande tröja. för att dölja. och känt mig not HOT! Liksom hur kul e det. kan inte ens bära min kläder längre.
har inte ens velat köpa nya jeans så har handlat bara leggings, tights och treggings och massor av långa tröjor.
hope det blir en ändring imorrn så slipper jag vara en bitterfitta som klagar och har ont jämt.
Har inte kunnat ha nått par av mina jeans, oki hänt några gånger att jag provat då har jag haft en heltäckande tröja. för att dölja. och känt mig not HOT! Liksom hur kul e det. kan inte ens bära min kläder längre.
har inte ens velat köpa nya jeans så har handlat bara leggings, tights och treggings och massor av långa tröjor.
hope det blir en ändring imorrn så slipper jag vara en bitterfitta som klagar och har ont jämt.
gossip
en annan sak som stört mig ganska länge nu är faktiskt varför inte lilla soolis inte fått mer uppmärksamhet av min bror o hans nya tjej? ska det behöva vara så svårt..
jag får funderingar över att e d så att min brors tjej inte tycker om lillen. under denna tid så har jag typ inte sett knappt nån sorts intresse från hennes sida att lära känna lillen. kanske det har förbättras nu men d tror ja knappt. är det avundsjuka som ligger i botten av det? lr är det för att lillen är gemensamt barn till min bror och P? så svårt att veta vad som e problemet där, hon e jue lite wierd faktiskt. men ändå om hon/dom nu ska fortsätta ha en framtid med varandra så måste väl det bli en förändring på detta. Han e min brors son deal with it.. ta hand om honom och älska honom.
känner att jag inte känner henne alls fast dom har nu vart ihop ett år. Hon vet väl allt om oss må jag tro. får en känlsa av henne att hon e aningen lite lömsk.
det ändå lite roliga i hela detta e att jaa ni som vet hur min mami e och att hon säger ibland mycket utan att tänka efter till vem och vilka. men iallafall min mami sa en gång till en person att hon tycker att min brors nya tjej e - tjock. jaa visst det var elakt sagt faktiskt men vafan..
och det som min mami sa då skvallrades till min brors tjej. Jaaiks, och det tog en evighet innan det kom upp på tal. flera månader om jag ska vara exakt. vadå var det en timer hon hade på och att den slog på flera månader efter åt?! do not understand. varför ens ta upp det om man väntar en evighet med att säga det?! så nu e d kul att se för att när min mami e på väg tills oss t.e.x så sticker hon nästan direkt lr om hon ser min mami nånstans så tar hon en annan väg. LOL. så löjligt att det e så, aja not my roplem.
vad mer..
jaa fan höll på att glömma min bror har även fått en äcklig attityds problem. i för sig är det jue sant man blir som man umgås. om jag ska vara ärlig så känner jag inte igen honom mera, han har förändrats och blivit elak. riktigt elak. sagt spydiga saker till mig även och betett sig dumt. no noo me dont like. så om du inte visar nån respekt för mig så tro inte att jag kommer visa nån tillbaka! och om det är för att jag umgås med P för att du blivit så här mot mig så fine jag tänker inte avsluta min vänskap med P bara för det. väx upp istället båda två. vill ni veta nått så kom direkt till mig och fråga, ska det vara så svårt att kommunicera för er. och sluta prata bakom min rygg. tack
jag får funderingar över att e d så att min brors tjej inte tycker om lillen. under denna tid så har jag typ inte sett knappt nån sorts intresse från hennes sida att lära känna lillen. kanske det har förbättras nu men d tror ja knappt. är det avundsjuka som ligger i botten av det? lr är det för att lillen är gemensamt barn till min bror och P? så svårt att veta vad som e problemet där, hon e jue lite wierd faktiskt. men ändå om hon/dom nu ska fortsätta ha en framtid med varandra så måste väl det bli en förändring på detta. Han e min brors son deal with it.. ta hand om honom och älska honom.
känner att jag inte känner henne alls fast dom har nu vart ihop ett år. Hon vet väl allt om oss må jag tro. får en känlsa av henne att hon e aningen lite lömsk.
det ändå lite roliga i hela detta e att jaa ni som vet hur min mami e och att hon säger ibland mycket utan att tänka efter till vem och vilka. men iallafall min mami sa en gång till en person att hon tycker att min brors nya tjej e - tjock. jaa visst det var elakt sagt faktiskt men vafan..
och det som min mami sa då skvallrades till min brors tjej. Jaaiks, och det tog en evighet innan det kom upp på tal. flera månader om jag ska vara exakt. vadå var det en timer hon hade på och att den slog på flera månader efter åt?! do not understand. varför ens ta upp det om man väntar en evighet med att säga det?! så nu e d kul att se för att när min mami e på väg tills oss t.e.x så sticker hon nästan direkt lr om hon ser min mami nånstans så tar hon en annan väg. LOL. så löjligt att det e så, aja not my roplem.
vad mer..
jaa fan höll på att glömma min bror har även fått en äcklig attityds problem. i för sig är det jue sant man blir som man umgås. om jag ska vara ärlig så känner jag inte igen honom mera, han har förändrats och blivit elak. riktigt elak. sagt spydiga saker till mig även och betett sig dumt. no noo me dont like. så om du inte visar nån respekt för mig så tro inte att jag kommer visa nån tillbaka! och om det är för att jag umgås med P för att du blivit så här mot mig så fine jag tänker inte avsluta min vänskap med P bara för det. väx upp istället båda två. vill ni veta nått så kom direkt till mig och fråga, ska det vara så svårt att kommunicera för er. och sluta prata bakom min rygg. tack
sister from another mother
det verkar som jag slutade skriva här typ nästan i samma veva det tog slut mellan min bror och P. haha tog väl det så hårt.. men det var inte lätta tider det som följde där efter. vicket rent helvette det var. hyi vicka människor det finns. never stop being amazed. vad jag har fått stå ut med. mycket jag fick ställa upp för min bror o typ vara en förmedlare mellan han o P. men skulle göra om allt om d var så, allt för lilla Soolis. always.
allt började med att det tog slut mellan dom som jag redan nämnde i början. P träffade en ny karl direkt nästan det tog slut mellan dom,det var nog inte många dagar där emellan om ens det. förvånad som jag var trodde inte ens att det var sant. hon började då träffa denna Mika som han heter en gemensam bekant till min bror och P. redan där tyckte jag att det var väl lite som ett slag på fejjat på min bror. iallafall om hon var lycklig o Lillen var glad kunde jag inget göra där. hon hade jue inte så toppen ens med min bror. min bror han e en underlig filur ibland. undrar om mami tappa han på golvet o därför blev han som han blev?! hmm,maybe. men jag älskar dig min bror min hur du än är ska du veta. inget snack om saken!
men ändå vi umgicks jämt med varandra innan det to slut mellan dom, fick leka o goosa med lillen jämt sedan han föddes. och från det till nästan ingenting. gud ska veta och ni ska veta att vad ont i mitt hjärta det gjorde. jag var lite krossad där. tog varenda lilla chans jag fick att få leka med han. att umgås med P o lillen ensam var ju nästan uteslutet det fanns inte ens sån tid. fick knappt ens möjlighet till det. men det var jue på grund av den lilla hemilgheten dom bar på. O lillen han blev bara mer och mer hur ska jag beskriva det? typ som att man ser på ett barn som inte mår bra alls. ett barn som far illa. kunde inte sätta fingret på vad det var som på gicks där i den lägenheten när ingen förutom dom 3 var själva hemma. jag var faktiskt lite rädd där. tankarna for i huvudet på mig tänk om han slår lilla soolis. P hade på sig en mask men jag såg på hennes ögon att allt var inte så himmelskt som hon beskrev det. allt blev bara svårare och svårare under sommarn där. Lillens glädje hade försvunnit han hade inte längre nån glimt i ögat. dom helgerna jag hade han så kunde han inte koppla av alls, varenda gång vi skulle ut så sa han- inte mamma, inte mamma och brast i gråt. jag svarade med en lugn röst att nee du ska vara med mig hela helgen söt ingen mamma idag. och det ändå sjukaste var att han sprang till fönstret vi har i trappan o kollar efter Mikas bil och säger inte mamma. fick lugna ner han igen. så var det varenda gång. höll för mina tårar när jag försökte lugna ner han. det var så sjukt! normalt sett så längtar man efter sin mamma men det gjorde inte han. under den tiden fick jag ännu mera misstankar att någe inte e helt rätt där hos dom. men inget jag fick veta heller för att jag känner inga som kände Mika på det sättet så kunde heller inte snoka o höra skvaller från nån! Jobbigt läge vi satt i och kände mig så maktlös. men till slut så börjar alla fåglar kvittra och då var mina öron redo att höra allt vad jag än fick reda på.
det var en gång jag var där innan förra julas o fikade med dom 3. jag försökte kommunicera med P men det var helt sjukt hon tittade inte ens på mig knappt. när jag frågade någe så var det Mika som svarade på mina frågor fast jag hade ställt dom till P. it was an wierd situation. kände mig spy färdig! hyi vad jag mådde illa. lillen var så goosig o kramig hela den tiden jag var där, han visste väl att jag skulle åka hem om ett tag. Och P satt som ett liten knähund på Mika hela den tiden jag var där. Jag kände verkligen frustation. mitt hjärta var krossat i små bitar när ja var tvungen att åka hem den kvällen för jag lämnade lillen gråtandes. vad jag grät på vägen till bussen. tårarna fylls i mina ögon nu med för jag kommer aldrig kunna släppa den bilden från mitt huvud. så kom julen hon hade åkt med Lillen till finland med mika och då började det braka i deras lilla bubbla. han hade tydligen tagit tag i henne hårt där oxå bland hans familj. whatta fuck där oxå varför e d ingen som la sig i! vittu! hon hade tagit sitt pick o pack o lillen på en pulka o tagit sig till närmaste hotellet den natten. där efter över till sverige med tåg eller buss. fick höra detta i början av januari tror jag, då satte jag igång. nu var det min tur att lägga mig i. nu när jag hade fått höra det från andra så skulle ja inte ge upp utan en fight. så får jag sen höra att P gått tillbaka till idioten, till en jävla kvinnomisshandlare! huh då började det koka ännu mera i mitt huvud! fan hur kan man vara så korkad tänkte jag. vi smssade varandra o skrek på varandra i telefonen jag o P ett antal gånger. jag var inte snäll kan jag säga er. men det var inte hon heller. då tänkte jag nu skiter jag i våran vänskap o ska koncentrera mig bara på lillen. och det gjorde jag. jag kontaktade socialen, vi blev inkallade på möte jag,P och min bror med två soc tanter. undra om detta var i mars då? ja det var det nog. vi kunde inte sitta i samma rum alla så dom splittrade på P. jag berättade allt och min bror berättade där efter allt han visste o kände för allt detta. fan satt och grät som vanligt kunde inte hålla mig. efter ett tag så sa dom att vi skulle sätta oss allihoppa tillsammans igen. så jag började torka av mig tårarna tänkte att P ska inte få glädjen av att se mig gråta. så kommer hon o soc tanten in och berättar att P hade berättat allt och bad om hjälp. svalde min stolthet och gick till P och kramade henne. det var en början. dom hade kontaktat kvinnojouren och fått ett hemligtboende för henne o lillen. vi skulle iväg och hämta lillen jag och bror min. sen hämtar vi upp P. tar oss hem till oss, pratar lite om allt gjorde vi. så kommer jag på att fan dom behöver inte ta sig till någe hemligtboende dom kan stanna hos oss och bo nu iallafall, tyckte jag. men andra tyckte inte om den iden. men det sket jag fullständigt i!! i dont give a damn vad andra tyckte o tänkte. d klart man ställer upp fast hon betett sig som en bitch. hon var ju trots allt min vän från början och ville jue inte skicka iväg henne o lillen nånstans jag inte fick träffa dom. no noo! inte nu när vi äntligen hade dom hos oss igen. så vi spenderade tid i e-tuna till en början i några dagar, sen tog jag med dom till mig till sthlm över helgen. vad underbart det var. hade fått min vän tillbaka och min homeboy =) jag var lycklig. men den lyckan varade i ca en månad tror jag. när det igen börjades bli wierd! det var ett antal gånger jag försökt ringa henne lämnat röstmeddelande, skickat sms men inga svar?! då får man höra att hon börjat träffa han IGEN!! men inte med lillen sas det. haha! så jag teg ett tag innan jag kontaktade soc igen och berättade att jag hört att hon inte lovat det hon sa. vi blev kallade till möte hos soc. men det blev till ett fiasko! dom trodde på allt hon sa. var helt maktlös ännu en gång. vad jag förbannade P och soc tanten. det blev inget mera med det. min bror fick ha lillen varannan helg iallafall, tur det. för det var det skrivet på papper men annars om man ville ha lillen nån dag var det fan nästan omöjligt. hon hade förvandlats till en fitta igen! hade nog bankat henne gul o blå om jag hade mött på henne nånstans. så arg var jag på henne. din otacksamma lilla fitta tog dig till mitt hem fast efter det du gjort mot oss min bror. sa även att jag aldrig mer vill ha med henne att göra mer. jag började så smått glömma henne helt, tog tag i mitt liv. för detta hade verkligen tärt på mig och även mitt förhållande. jag fick jue iallafall se lillen när ja åkte till e-tuna en gång i månaden så det var det. så kom dagen jag i september får ett samtal när jag skrivits ut från uppsala sjukhus det står på mobilen att Vittu ringer ,haha. P var det :) hon ringer och frågar hur jag mådde och så bad hon om ursäkt om sitt beteende. direkt fick jag en tanke fan det e min mami som du har talat med tidigare. jag sa till henne- jaadu du lär dig verkligen inte i första taget! sen kommer jag faktiskt inte ihåg mer vad vi sa till varandra. men nästa gång ja kom till e-tuna åkte ja o mami på en fika hem till henne o lillen o satt där o små snackade. men jag hade mina tankar där att kommer hon hugga mig i ryggen igen om jag förlåter henne?! inte konstigt att ja tänker så. fan helt normalt efter allt detta.. men jag vill tänka positivt trots allt och finnas där för andra som behöver mig och vill ha mig i sina liv.
och allt skit snack som efter har kommit att hur kan jag umgås med P efter allt detta. fan detta e mitt liv. Jag bestämmer själv vem jag vill vara med och inte. Jag kommer alltid älska dig P du e en sister from another mother, thats it. jag uppskattar din vänskap trots allt. du vet allt om mig,du vet vad jag går igenom med allt. du o lilla soolis e en stor del av mitt hjärta <3
och du kvinnomisshandlaren mika som bor i torshälla hope du en vacker dag får det du förtjänar! om inte i detta liv så hoppas jag verkligen i nästa.
allt började med att det tog slut mellan dom som jag redan nämnde i början. P träffade en ny karl direkt nästan det tog slut mellan dom,det var nog inte många dagar där emellan om ens det. förvånad som jag var trodde inte ens att det var sant. hon började då träffa denna Mika som han heter en gemensam bekant till min bror och P. redan där tyckte jag att det var väl lite som ett slag på fejjat på min bror. iallafall om hon var lycklig o Lillen var glad kunde jag inget göra där. hon hade jue inte så toppen ens med min bror. min bror han e en underlig filur ibland. undrar om mami tappa han på golvet o därför blev han som han blev?! hmm,maybe. men jag älskar dig min bror min hur du än är ska du veta. inget snack om saken!
men ändå vi umgicks jämt med varandra innan det to slut mellan dom, fick leka o goosa med lillen jämt sedan han föddes. och från det till nästan ingenting. gud ska veta och ni ska veta att vad ont i mitt hjärta det gjorde. jag var lite krossad där. tog varenda lilla chans jag fick att få leka med han. att umgås med P o lillen ensam var ju nästan uteslutet det fanns inte ens sån tid. fick knappt ens möjlighet till det. men det var jue på grund av den lilla hemilgheten dom bar på. O lillen han blev bara mer och mer hur ska jag beskriva det? typ som att man ser på ett barn som inte mår bra alls. ett barn som far illa. kunde inte sätta fingret på vad det var som på gicks där i den lägenheten när ingen förutom dom 3 var själva hemma. jag var faktiskt lite rädd där. tankarna for i huvudet på mig tänk om han slår lilla soolis. P hade på sig en mask men jag såg på hennes ögon att allt var inte så himmelskt som hon beskrev det. allt blev bara svårare och svårare under sommarn där. Lillens glädje hade försvunnit han hade inte längre nån glimt i ögat. dom helgerna jag hade han så kunde han inte koppla av alls, varenda gång vi skulle ut så sa han- inte mamma, inte mamma och brast i gråt. jag svarade med en lugn röst att nee du ska vara med mig hela helgen söt ingen mamma idag. och det ändå sjukaste var att han sprang till fönstret vi har i trappan o kollar efter Mikas bil och säger inte mamma. fick lugna ner han igen. så var det varenda gång. höll för mina tårar när jag försökte lugna ner han. det var så sjukt! normalt sett så längtar man efter sin mamma men det gjorde inte han. under den tiden fick jag ännu mera misstankar att någe inte e helt rätt där hos dom. men inget jag fick veta heller för att jag känner inga som kände Mika på det sättet så kunde heller inte snoka o höra skvaller från nån! Jobbigt läge vi satt i och kände mig så maktlös. men till slut så börjar alla fåglar kvittra och då var mina öron redo att höra allt vad jag än fick reda på.
det var en gång jag var där innan förra julas o fikade med dom 3. jag försökte kommunicera med P men det var helt sjukt hon tittade inte ens på mig knappt. när jag frågade någe så var det Mika som svarade på mina frågor fast jag hade ställt dom till P. it was an wierd situation. kände mig spy färdig! hyi vad jag mådde illa. lillen var så goosig o kramig hela den tiden jag var där, han visste väl att jag skulle åka hem om ett tag. Och P satt som ett liten knähund på Mika hela den tiden jag var där. Jag kände verkligen frustation. mitt hjärta var krossat i små bitar när ja var tvungen att åka hem den kvällen för jag lämnade lillen gråtandes. vad jag grät på vägen till bussen. tårarna fylls i mina ögon nu med för jag kommer aldrig kunna släppa den bilden från mitt huvud. så kom julen hon hade åkt med Lillen till finland med mika och då började det braka i deras lilla bubbla. han hade tydligen tagit tag i henne hårt där oxå bland hans familj. whatta fuck där oxå varför e d ingen som la sig i! vittu! hon hade tagit sitt pick o pack o lillen på en pulka o tagit sig till närmaste hotellet den natten. där efter över till sverige med tåg eller buss. fick höra detta i början av januari tror jag, då satte jag igång. nu var det min tur att lägga mig i. nu när jag hade fått höra det från andra så skulle ja inte ge upp utan en fight. så får jag sen höra att P gått tillbaka till idioten, till en jävla kvinnomisshandlare! huh då började det koka ännu mera i mitt huvud! fan hur kan man vara så korkad tänkte jag. vi smssade varandra o skrek på varandra i telefonen jag o P ett antal gånger. jag var inte snäll kan jag säga er. men det var inte hon heller. då tänkte jag nu skiter jag i våran vänskap o ska koncentrera mig bara på lillen. och det gjorde jag. jag kontaktade socialen, vi blev inkallade på möte jag,P och min bror med två soc tanter. undra om detta var i mars då? ja det var det nog. vi kunde inte sitta i samma rum alla så dom splittrade på P. jag berättade allt och min bror berättade där efter allt han visste o kände för allt detta. fan satt och grät som vanligt kunde inte hålla mig. efter ett tag så sa dom att vi skulle sätta oss allihoppa tillsammans igen. så jag började torka av mig tårarna tänkte att P ska inte få glädjen av att se mig gråta. så kommer hon o soc tanten in och berättar att P hade berättat allt och bad om hjälp. svalde min stolthet och gick till P och kramade henne. det var en början. dom hade kontaktat kvinnojouren och fått ett hemligtboende för henne o lillen. vi skulle iväg och hämta lillen jag och bror min. sen hämtar vi upp P. tar oss hem till oss, pratar lite om allt gjorde vi. så kommer jag på att fan dom behöver inte ta sig till någe hemligtboende dom kan stanna hos oss och bo nu iallafall, tyckte jag. men andra tyckte inte om den iden. men det sket jag fullständigt i!! i dont give a damn vad andra tyckte o tänkte. d klart man ställer upp fast hon betett sig som en bitch. hon var ju trots allt min vän från början och ville jue inte skicka iväg henne o lillen nånstans jag inte fick träffa dom. no noo! inte nu när vi äntligen hade dom hos oss igen. så vi spenderade tid i e-tuna till en början i några dagar, sen tog jag med dom till mig till sthlm över helgen. vad underbart det var. hade fått min vän tillbaka och min homeboy =) jag var lycklig. men den lyckan varade i ca en månad tror jag. när det igen börjades bli wierd! det var ett antal gånger jag försökt ringa henne lämnat röstmeddelande, skickat sms men inga svar?! då får man höra att hon börjat träffa han IGEN!! men inte med lillen sas det. haha! så jag teg ett tag innan jag kontaktade soc igen och berättade att jag hört att hon inte lovat det hon sa. vi blev kallade till möte hos soc. men det blev till ett fiasko! dom trodde på allt hon sa. var helt maktlös ännu en gång. vad jag förbannade P och soc tanten. det blev inget mera med det. min bror fick ha lillen varannan helg iallafall, tur det. för det var det skrivet på papper men annars om man ville ha lillen nån dag var det fan nästan omöjligt. hon hade förvandlats till en fitta igen! hade nog bankat henne gul o blå om jag hade mött på henne nånstans. så arg var jag på henne. din otacksamma lilla fitta tog dig till mitt hem fast efter det du gjort mot oss min bror. sa även att jag aldrig mer vill ha med henne att göra mer. jag började så smått glömma henne helt, tog tag i mitt liv. för detta hade verkligen tärt på mig och även mitt förhållande. jag fick jue iallafall se lillen när ja åkte till e-tuna en gång i månaden så det var det. så kom dagen jag i september får ett samtal när jag skrivits ut från uppsala sjukhus det står på mobilen att Vittu ringer ,haha. P var det :) hon ringer och frågar hur jag mådde och så bad hon om ursäkt om sitt beteende. direkt fick jag en tanke fan det e min mami som du har talat med tidigare. jag sa till henne- jaadu du lär dig verkligen inte i första taget! sen kommer jag faktiskt inte ihåg mer vad vi sa till varandra. men nästa gång ja kom till e-tuna åkte ja o mami på en fika hem till henne o lillen o satt där o små snackade. men jag hade mina tankar där att kommer hon hugga mig i ryggen igen om jag förlåter henne?! inte konstigt att ja tänker så. fan helt normalt efter allt detta.. men jag vill tänka positivt trots allt och finnas där för andra som behöver mig och vill ha mig i sina liv.
och allt skit snack som efter har kommit att hur kan jag umgås med P efter allt detta. fan detta e mitt liv. Jag bestämmer själv vem jag vill vara med och inte. Jag kommer alltid älska dig P du e en sister from another mother, thats it. jag uppskattar din vänskap trots allt. du vet allt om mig,du vet vad jag går igenom med allt. du o lilla soolis e en stor del av mitt hjärta <3
och du kvinnomisshandlaren mika som bor i torshälla hope du en vacker dag får det du förtjänar! om inte i detta liv så hoppas jag verkligen i nästa.
vilka roplems man kan ha!
hur ska jag börja. vad ska ja börja med..
Det började med att i februari så trodde ja först att åkt på magsjukan eller att jag blivit laktos o glutenintolerant. Vänatade ut med att kontakta nån läkare. Men i Mars så blev ja orolig och kontaktade min läkare att jag har verkligen problem. Han bokade in mig på en gastroskopi till maj i narkos. För jag har verkligen svårt med att svälja den där lilla slangen sen tidigare undersökningar. Kommer dit och jag säger till att jag vill vekligen vill veta vad som e problemet, hade då gått ner i vikt 5kg. Svaren sa dom att jag skulle få så snabbt som möjligt. Jag åker hem samma dag då gastroskopin hade gjorts med smärtor, kunde knappt gå. får senare veta att dom vart och tagit en biopsi i min tunntarm. why? varför inte säga det så jag slipper undra vad e nu problemet. ligger hemma några dagar i smärtor. En månad gick och då kommer brevet där det står att jag har magsår. Oki inget mer om t.ex. vad jag ska undvika att äta vad för behandling jag ska få. INGET. ringer och föröker få tag på honom men det lyckades jag inte med fick bara tag på hans sekreterare. frågar henne om det är någe alvarligt är det- virus. vad är felet på tunntarmen? Vad är det? inte ens hon hade några bra svar att ge mig. Frustrerad som jag är kräver jag att få svar. Ringer då vårdcentralen och frågar dom vad jag ska göra. Dom blir lite förvånade att min läkare bara skickat ett brev där det står att jag har magsår men inte liksom vad för slags och vad man ska unvika att äta och göra. så dom råden jag fick från vårdcentralen hjälpte mig till en viss del ändå men nu då. svaren ja ville ha fick jag inte. fick på recept omeprazol 20mg till att börja med. dom hjälpte inte mycket, magsåret började verkligen va ett problem för mig. fick utskrivet starkare tabletter. och sedan ännu starkare. men inget gjorde nån skillnad. Jag sprang på toaletten jämt. Tänkte att det måste vara någe annat än ett jävla magsår som orsakar detta. kunde knappt behålla nån mat. men iallafall sommarn kom. sommarkläderna skulle tas fram. min kära syster började slänga nåra pikar på mig då och då- typ som att. - fan vad du har gått ner i vikt.- du har ju kyckling ben för fan. Jag tyvärr såg inte detta med hennes ögon och tyckte inte att det var någe större problem. Förns vi kom till egypten, resan jag hade väntat på länge, vi alla hade väntat på. vi var 16st som åkte ner dit tillsammans. underbart. men för att komma till saken så var jag och min syster på vårt hotell rum o snackade skit o umgicks lite. för dom hade nämligen åkt ner en vecka tidigare hon o hennes sambo. jag står och tar på mig min bikini då hon ser mig och säger- Jennie nu har du gått ännu mer ner i vikt! hon lät vekligen orolig där. Jag småflinade lite bara och sa nu drar vi till stranden. Ville inte tänka på det, ville slippa tänka på mina problem. ville bara njuta av värmen och egypten. själva resan gick faktiskt bra hade mina bra och dåliga dagar där. maten där var så äcklig att det var knappt ja kunde äta det. och det gjorde ju inte saken bättre. veckan där gick snabbt som tur var hade nog inte klarat mig på grytor och bröd länge till. hem till kalla sverige kom vi i början september,4 om jag minns rätt. och det första jag ville ha var en hamburgare från donkan. omg vad gott det var att äta. hade glömt hur mat smakade. att få dricka riktig coca cola. nam nam. det var himmelskt att komma hem, som man säger hem ljuva hem :) dagen där på ser jag att fått ett brev från uppsala sjukhus. By the way är det sjukhuset jag går till. alltid gått hos dom där sedan barns ben. men i brevet står det att jag e bokad på en ny gastroskopi 14september. Jeeij tänkte jag att nu får jag väl äntligen veta nått. hah! där hade jag så fel! kommer dit tidigt på förmiddagen. Hade förberett mig på allt. Skrivit ner mina tankar,mina problem, allt med andra ord. Får träffa en ny läkare igen. det e oxå fan en sak jag blir irriterad på att det alltid är en ny läkare jag träffar!! whatta fuck! då får man ta upp allt från början igen, och igen! Vittujen vittu! fast det är nog därför jag dom senaste gångerna alltid förberett mig då att skriva ner allt så ger jag dom pappret så dom får läsa så slipper ja prata. jag bad om att dom skulle göra en rektoskopi i samma narkos som gastroskopin skulle göras. det gick att ordna sa dom. nu kommer jag till det värsta som jag blev riktigt paff över och inte kunde längre hålla för tårarna! Vågen kommer sjuksystern med in på mitt rum. sätter mig ner. hör att vågen piper så jag frågar henne hur mycker väger jag nu då? tänkte för mig själv lite typ 50kg där typ. hon säger- 45kg. satt där på vågen helt stum och tänkte nee det kan inte stämma alls!! frågade henne igen för hon måste fan ha sagt fel! nope hon sa -45kg igen. Bad henne kolla så att vågen funkade rätt. reste mig upp för att sätta mig igen. vågen piper, reser mig försiktigt upp för att se själv vad det står. 45KG!! OMG jag började gråta. jag brast i gråt. Skriker ut - att har jag gott ner 12 jävla kilo och inte fått hjälp!! jag grät och grät.. då började jag förstå vad min kära syster menade. vad jag mådde dåligt och ingen hade jag hos mig där..
fortsätter skriva senare måste lugna ner mig och även börja fixa mig för skolan. kan ju inte komma dit o se ut att jag har gråtit. no noo.
torsdag kl:14.10
fortsättningen..
jag tog mig till sängen och stängde av helt. systern kom till mig o sa någe men ja kommer inte alls ihåg vad hon mumla till mig. var så chockad. efter ett tag kom jag tillbaka till verkligheten igen. och där stod hon med sin lilla bricka med kanylen och provrören. hade velat springa där ifrån med var tvungen att stanna kvar. efter att hon hade satt kanylen, var jag bara tvungen att gå ut. tog mobilen o mina cigg. tur att jag hade cigg. det blev några samtal jag ringde gråtandes. när jag kom upp till mitt rum hade dom lagt en bricka på bordet med 2 glas med genomskinlig/grumlig vätska. luktade på d, o det luktade inte gott. systern kom in på till rummet och betättade att det var laxeringsmedel. satt där och tänkte fan får ja inte äta mer! nej, vad jobbigt. Jag skrattade lite sarkastiskt och sa- jag tror nog inte det finns mycket i min mage att skita ut! men aja jag drack upp det. tog inte lång tid innan jag sprang o spydde. fy fan vad äckligt det var! blää, ryser nu när jag bara tänker på det. HYI! sprang på toaletten ändå ett antal gånger, värsta var nog på natten när jag vakna helt plötsligt o fick värsta paniken. jag hann inte ta på mig några byxor inte ens skorna. sprang till toaletten i bara trosor o t-shirt. huh vicken lättnad det var efter den toa besöket. morgonen kom, jag låg o sov så länge jag bara kunde så jag slapp bli hungrig. med det var jobbigt för jag fick jue inte ens dricka. men ja fuska lite ändå. äh shit the same om det finns lite vätska i mina tarmar. klockan:13.30 rullades jag från rummet. kändes som jag rullades genom hela uppsala sjukhus. kom in på avdelningen gastro systrarna rullade in mig på ett rum och lämnade mig där. passade på att ta en tupplur. blir uppväckt av en annan syster nu with the blue outfit. hon rullar in mig till ett annat rum med värsta lamporna och utrustningen. under tiden jag ligger där håller jag koll på klockan hela tiden, varför berättar jag snart. plötsligt börjar det komma in massor med andra med blue outfits. tänkte fan ska dom alla se mitt brun-öga!! lite pinsamt. men äh det e deras yrke. snart kom även narkos-läkarn o skaka hand med mig. Jag sa- måste ha min cortisol spruta innan narkosen. hon nicka och log mot mig. då började dom förbereda allt. klockan hade jag så att jag såg den hela tiden. fick cortisol sprutan och sen kom lugnande kl:14.15 var den då o sen minns jag inge mer. vaknade upp efter fem där. och var jätte nojig att nu har jag sovit för mycket! fick ingen ro i kroppen. var även kiss nödig. systern på uppvaket kom med en potta. men nej jag sätter mej inte på en potta sa jag! rullades till en toalett, och försökte gå med jag var fortfarande groggig. nästan jag ramla, mina ben var bort domnade. klarade av att gå på toaletten. tog mig tillbaka till sängen och slockna igen. vaknar efter ett tag och fryser, hade riktig frossa. får massa uppvärmda filtar på mig och slocknar. under tiden hör jag en syster prata med mig och säger att din mamma e i telefonen. hade inga krafter att svara henne. plötsligt så vaknar jag i rummet på avd 30 igen tittar på klockan o den e 19.00. kunde inte hålla ögona öppna så jag slockna igen. där även hör jag en syster säga till mig att din mamma och din syter försöker få tag på dig och vill att du slår på din mobil. men jag sov vidare. läskigt men jag var så trött. vaknar upp runt 20.15 där. panik slagen igen att jag sovit så länge! men vad utvilad jag var. har inte känt mig så utvilad på evigheter. vill inte göra om det. för det e farligt att ja e i en sån djup sömn för att det kan va så att jag inte vaknar upp. därför har jag koll på klockan så jag ser hur länge jag har vart borta o därför får jag cortisol för att min kropp inte ska slockna helt.
nee klockan e mycket nu måste få min skönhetsömn, skriver mer imorrn. natti
fredag 02:13
slog på mobilen strax efter att jag hade vaknat. bombades med sms. ringde mami, lil sis, papi, big sis o några till och berättade att jag var vaken nu. jag var jätte hungrig. bad systern att komma med två mackor o saftsoppa. försökte äta men brast i gråt igen för jag kunde inte äta min svalg var så öm och kände smaken av blod. lyckat det var. sjuksystern kom in efter att hon säkert hört mig gråta och frågade vad det var. jag sa att ja inte kan äta och bad henne ta bort brickan. frågade om dom hade nått annat jag kunde få. hon fixade en varma koppen till mig o en närings dryck. natten hade jag lite svårt med, fick ingen Jonh blund på besök precis.
Dagen efter så kom några läkare in på mitt rum och berättade lite vad dom todde var problemet med min mage- Tydligen hade jag sen tidigare en bakterie i magen innan jag åkte till egypten och sen fått ännu en till där ifrån. och även förlårade tarmceller trodde dom. magsåret hade blivit mindre. där efter kom dietisten och gav mig råd och annan information. fick med mig näringsdrycker och västke ersättning. skulle även få en last hem med näringsdrycker senare i veckan. jaa mycket mer än så fick ja inte veta, nu höll jag på att glömma det nästan vikrigaste dom lovade mig att jag skulle få veta svar efter 3 veckor. dom lovade! vilken jävla bullshit det var! tre veckor gick inget samtal. tog telefonen och började ringa runt igen för att få svar. men inget fick jag. blev lovad att man skulle ringa upp mig. 4veckan efter ringde jag igen- då möter jag en syster på telefonen o hon undrar vad det är jag nu vill! whatta fuck tänkte jag e du senil kärring jävel. jag sa att jag vill ha svar från mina biopsin som gjordes 4 veckor sen. sa även att jag kan inte leva så här längre. blev lovad en telefontid den 3 november. den veckan kom men inget samtal fick jag. ringde veckan efter igen. samma senila tant i luren igen och med samma spydiga röst säger hon- vad är det du vill nu? OMG jag brast i gråt. är det så svårt att förstå att jag vill ha svar sa jag. sex veckor har gått och jag har ännu inte fått nått svar. då läser hon i min journal att det står att jag har infektion i tunn och tjocktarmen, oki hur hjälper det mig? vill ju ha behändling. sen säger hon jamen det är väl inte vi som ska fixa detta? ska du inte ringa till gastron. då svarar jag med lite ilska i rösten att du jag har försökt att ringa dom oxå men alla skickar mig vidare! då svarar hon tillbaka att jag ska kolla och få tag på din läkare. hahha vad det e skratt retande. inte har ja fått nå samtal. ringde till avdelnign 30 då och sa att jag vill nog inte komma till er den 23novemder för en ny undersökning för jag får inte ens dom andra svaren sen tidigare. och där lovades jag ännu en gång att jag skulle få svaren när jag kommer dit.. det e två veckor dit tänkte jag, äh jag gav upp. orkar inte mera. så nu e det nästa vecka jag ska skrivas in för 4 gången detta år. baah! jag e helt slut i kroppen och + på det så e jag deprimerad. jeeij vicket toppen år jag har.
och under denna tid har jag försökt med allt men nu känner jag att enough is enough. så nästa vecka då jävlar säger jag att då ska dom få höra på ett och annat! jag hoppas o hoppas att min Mami oxå följer med för att vara mitt stöd och även för att jaa hon e jue min underbara mami, o alla som vet hur min mami e så vet även ni vad som väntar dom ;)
Fredag 14.08
Det började med att i februari så trodde ja först att åkt på magsjukan eller att jag blivit laktos o glutenintolerant. Vänatade ut med att kontakta nån läkare. Men i Mars så blev ja orolig och kontaktade min läkare att jag har verkligen problem. Han bokade in mig på en gastroskopi till maj i narkos. För jag har verkligen svårt med att svälja den där lilla slangen sen tidigare undersökningar. Kommer dit och jag säger till att jag vill vekligen vill veta vad som e problemet, hade då gått ner i vikt 5kg. Svaren sa dom att jag skulle få så snabbt som möjligt. Jag åker hem samma dag då gastroskopin hade gjorts med smärtor, kunde knappt gå. får senare veta att dom vart och tagit en biopsi i min tunntarm. why? varför inte säga det så jag slipper undra vad e nu problemet. ligger hemma några dagar i smärtor. En månad gick och då kommer brevet där det står att jag har magsår. Oki inget mer om t.ex. vad jag ska undvika att äta vad för behandling jag ska få. INGET. ringer och föröker få tag på honom men det lyckades jag inte med fick bara tag på hans sekreterare. frågar henne om det är någe alvarligt är det- virus. vad är felet på tunntarmen? Vad är det? inte ens hon hade några bra svar att ge mig. Frustrerad som jag är kräver jag att få svar. Ringer då vårdcentralen och frågar dom vad jag ska göra. Dom blir lite förvånade att min läkare bara skickat ett brev där det står att jag har magsår men inte liksom vad för slags och vad man ska unvika att äta och göra. så dom råden jag fick från vårdcentralen hjälpte mig till en viss del ändå men nu då. svaren ja ville ha fick jag inte. fick på recept omeprazol 20mg till att börja med. dom hjälpte inte mycket, magsåret började verkligen va ett problem för mig. fick utskrivet starkare tabletter. och sedan ännu starkare. men inget gjorde nån skillnad. Jag sprang på toaletten jämt. Tänkte att det måste vara någe annat än ett jävla magsår som orsakar detta. kunde knappt behålla nån mat. men iallafall sommarn kom. sommarkläderna skulle tas fram. min kära syster började slänga nåra pikar på mig då och då- typ som att. - fan vad du har gått ner i vikt.- du har ju kyckling ben för fan. Jag tyvärr såg inte detta med hennes ögon och tyckte inte att det var någe större problem. Förns vi kom till egypten, resan jag hade väntat på länge, vi alla hade väntat på. vi var 16st som åkte ner dit tillsammans. underbart. men för att komma till saken så var jag och min syster på vårt hotell rum o snackade skit o umgicks lite. för dom hade nämligen åkt ner en vecka tidigare hon o hennes sambo. jag står och tar på mig min bikini då hon ser mig och säger- Jennie nu har du gått ännu mer ner i vikt! hon lät vekligen orolig där. Jag småflinade lite bara och sa nu drar vi till stranden. Ville inte tänka på det, ville slippa tänka på mina problem. ville bara njuta av värmen och egypten. själva resan gick faktiskt bra hade mina bra och dåliga dagar där. maten där var så äcklig att det var knappt ja kunde äta det. och det gjorde ju inte saken bättre. veckan där gick snabbt som tur var hade nog inte klarat mig på grytor och bröd länge till. hem till kalla sverige kom vi i början september,4 om jag minns rätt. och det första jag ville ha var en hamburgare från donkan. omg vad gott det var att äta. hade glömt hur mat smakade. att få dricka riktig coca cola. nam nam. det var himmelskt att komma hem, som man säger hem ljuva hem :) dagen där på ser jag att fått ett brev från uppsala sjukhus. By the way är det sjukhuset jag går till. alltid gått hos dom där sedan barns ben. men i brevet står det att jag e bokad på en ny gastroskopi 14september. Jeeij tänkte jag att nu får jag väl äntligen veta nått. hah! där hade jag så fel! kommer dit tidigt på förmiddagen. Hade förberett mig på allt. Skrivit ner mina tankar,mina problem, allt med andra ord. Får träffa en ny läkare igen. det e oxå fan en sak jag blir irriterad på att det alltid är en ny läkare jag träffar!! whatta fuck! då får man ta upp allt från början igen, och igen! Vittujen vittu! fast det är nog därför jag dom senaste gångerna alltid förberett mig då att skriva ner allt så ger jag dom pappret så dom får läsa så slipper ja prata. jag bad om att dom skulle göra en rektoskopi i samma narkos som gastroskopin skulle göras. det gick att ordna sa dom. nu kommer jag till det värsta som jag blev riktigt paff över och inte kunde längre hålla för tårarna! Vågen kommer sjuksystern med in på mitt rum. sätter mig ner. hör att vågen piper så jag frågar henne hur mycker väger jag nu då? tänkte för mig själv lite typ 50kg där typ. hon säger- 45kg. satt där på vågen helt stum och tänkte nee det kan inte stämma alls!! frågade henne igen för hon måste fan ha sagt fel! nope hon sa -45kg igen. Bad henne kolla så att vågen funkade rätt. reste mig upp för att sätta mig igen. vågen piper, reser mig försiktigt upp för att se själv vad det står. 45KG!! OMG jag började gråta. jag brast i gråt. Skriker ut - att har jag gott ner 12 jävla kilo och inte fått hjälp!! jag grät och grät.. då började jag förstå vad min kära syster menade. vad jag mådde dåligt och ingen hade jag hos mig där..
fortsätter skriva senare måste lugna ner mig och även börja fixa mig för skolan. kan ju inte komma dit o se ut att jag har gråtit. no noo.
torsdag kl:14.10
fortsättningen..
jag tog mig till sängen och stängde av helt. systern kom till mig o sa någe men ja kommer inte alls ihåg vad hon mumla till mig. var så chockad. efter ett tag kom jag tillbaka till verkligheten igen. och där stod hon med sin lilla bricka med kanylen och provrören. hade velat springa där ifrån med var tvungen att stanna kvar. efter att hon hade satt kanylen, var jag bara tvungen att gå ut. tog mobilen o mina cigg. tur att jag hade cigg. det blev några samtal jag ringde gråtandes. när jag kom upp till mitt rum hade dom lagt en bricka på bordet med 2 glas med genomskinlig/grumlig vätska. luktade på d, o det luktade inte gott. systern kom in på till rummet och betättade att det var laxeringsmedel. satt där och tänkte fan får ja inte äta mer! nej, vad jobbigt. Jag skrattade lite sarkastiskt och sa- jag tror nog inte det finns mycket i min mage att skita ut! men aja jag drack upp det. tog inte lång tid innan jag sprang o spydde. fy fan vad äckligt det var! blää, ryser nu när jag bara tänker på det. HYI! sprang på toaletten ändå ett antal gånger, värsta var nog på natten när jag vakna helt plötsligt o fick värsta paniken. jag hann inte ta på mig några byxor inte ens skorna. sprang till toaletten i bara trosor o t-shirt. huh vicken lättnad det var efter den toa besöket. morgonen kom, jag låg o sov så länge jag bara kunde så jag slapp bli hungrig. med det var jobbigt för jag fick jue inte ens dricka. men ja fuska lite ändå. äh shit the same om det finns lite vätska i mina tarmar. klockan:13.30 rullades jag från rummet. kändes som jag rullades genom hela uppsala sjukhus. kom in på avdelningen gastro systrarna rullade in mig på ett rum och lämnade mig där. passade på att ta en tupplur. blir uppväckt av en annan syster nu with the blue outfit. hon rullar in mig till ett annat rum med värsta lamporna och utrustningen. under tiden jag ligger där håller jag koll på klockan hela tiden, varför berättar jag snart. plötsligt börjar det komma in massor med andra med blue outfits. tänkte fan ska dom alla se mitt brun-öga!! lite pinsamt. men äh det e deras yrke. snart kom även narkos-läkarn o skaka hand med mig. Jag sa- måste ha min cortisol spruta innan narkosen. hon nicka och log mot mig. då började dom förbereda allt. klockan hade jag så att jag såg den hela tiden. fick cortisol sprutan och sen kom lugnande kl:14.15 var den då o sen minns jag inge mer. vaknade upp efter fem där. och var jätte nojig att nu har jag sovit för mycket! fick ingen ro i kroppen. var även kiss nödig. systern på uppvaket kom med en potta. men nej jag sätter mej inte på en potta sa jag! rullades till en toalett, och försökte gå med jag var fortfarande groggig. nästan jag ramla, mina ben var bort domnade. klarade av att gå på toaletten. tog mig tillbaka till sängen och slockna igen. vaknar efter ett tag och fryser, hade riktig frossa. får massa uppvärmda filtar på mig och slocknar. under tiden hör jag en syster prata med mig och säger att din mamma e i telefonen. hade inga krafter att svara henne. plötsligt så vaknar jag i rummet på avd 30 igen tittar på klockan o den e 19.00. kunde inte hålla ögona öppna så jag slockna igen. där även hör jag en syster säga till mig att din mamma och din syter försöker få tag på dig och vill att du slår på din mobil. men jag sov vidare. läskigt men jag var så trött. vaknar upp runt 20.15 där. panik slagen igen att jag sovit så länge! men vad utvilad jag var. har inte känt mig så utvilad på evigheter. vill inte göra om det. för det e farligt att ja e i en sån djup sömn för att det kan va så att jag inte vaknar upp. därför har jag koll på klockan så jag ser hur länge jag har vart borta o därför får jag cortisol för att min kropp inte ska slockna helt.
nee klockan e mycket nu måste få min skönhetsömn, skriver mer imorrn. natti
fredag 02:13
slog på mobilen strax efter att jag hade vaknat. bombades med sms. ringde mami, lil sis, papi, big sis o några till och berättade att jag var vaken nu. jag var jätte hungrig. bad systern att komma med två mackor o saftsoppa. försökte äta men brast i gråt igen för jag kunde inte äta min svalg var så öm och kände smaken av blod. lyckat det var. sjuksystern kom in efter att hon säkert hört mig gråta och frågade vad det var. jag sa att ja inte kan äta och bad henne ta bort brickan. frågade om dom hade nått annat jag kunde få. hon fixade en varma koppen till mig o en närings dryck. natten hade jag lite svårt med, fick ingen Jonh blund på besök precis.
Dagen efter så kom några läkare in på mitt rum och berättade lite vad dom todde var problemet med min mage- Tydligen hade jag sen tidigare en bakterie i magen innan jag åkte till egypten och sen fått ännu en till där ifrån. och även förlårade tarmceller trodde dom. magsåret hade blivit mindre. där efter kom dietisten och gav mig råd och annan information. fick med mig näringsdrycker och västke ersättning. skulle även få en last hem med näringsdrycker senare i veckan. jaa mycket mer än så fick ja inte veta, nu höll jag på att glömma det nästan vikrigaste dom lovade mig att jag skulle få veta svar efter 3 veckor. dom lovade! vilken jävla bullshit det var! tre veckor gick inget samtal. tog telefonen och började ringa runt igen för att få svar. men inget fick jag. blev lovad att man skulle ringa upp mig. 4veckan efter ringde jag igen- då möter jag en syster på telefonen o hon undrar vad det är jag nu vill! whatta fuck tänkte jag e du senil kärring jävel. jag sa att jag vill ha svar från mina biopsin som gjordes 4 veckor sen. sa även att jag kan inte leva så här längre. blev lovad en telefontid den 3 november. den veckan kom men inget samtal fick jag. ringde veckan efter igen. samma senila tant i luren igen och med samma spydiga röst säger hon- vad är det du vill nu? OMG jag brast i gråt. är det så svårt att förstå att jag vill ha svar sa jag. sex veckor har gått och jag har ännu inte fått nått svar. då läser hon i min journal att det står att jag har infektion i tunn och tjocktarmen, oki hur hjälper det mig? vill ju ha behändling. sen säger hon jamen det är väl inte vi som ska fixa detta? ska du inte ringa till gastron. då svarar jag med lite ilska i rösten att du jag har försökt att ringa dom oxå men alla skickar mig vidare! då svarar hon tillbaka att jag ska kolla och få tag på din läkare. hahha vad det e skratt retande. inte har ja fått nå samtal. ringde till avdelnign 30 då och sa att jag vill nog inte komma till er den 23novemder för en ny undersökning för jag får inte ens dom andra svaren sen tidigare. och där lovades jag ännu en gång att jag skulle få svaren när jag kommer dit.. det e två veckor dit tänkte jag, äh jag gav upp. orkar inte mera. så nu e det nästa vecka jag ska skrivas in för 4 gången detta år. baah! jag e helt slut i kroppen och + på det så e jag deprimerad. jeeij vicket toppen år jag har.
och under denna tid har jag försökt med allt men nu känner jag att enough is enough. så nästa vecka då jävlar säger jag att då ska dom få höra på ett och annat! jag hoppas o hoppas att min Mami oxå följer med för att vara mitt stöd och även för att jaa hon e jue min underbara mami, o alla som vet hur min mami e så vet även ni vad som väntar dom ;)
Fredag 14.08
I'm back
hej hej, long since last time ja var inne här o titta ens. glömt bort att ja ens har en blogg. mycket har hänt, mycket har jag gjort, mycket har jag sett och även mycket drama finns. hur jag än försöker undvika så kommer det ändå smygande från höger och vänster. blää. men visst om inte att andra har annat att prata om än om mitt liv så får jag väl bjuda på det. kul att vara andras samtalsämne :) hinner inte skriva så mycket mer ikväll för ska se på Grey´s Anatomy , men ja lovar att skriva mera detaljer om mitt liv här i sthlm i veckan.
chingeling så länge
chingeling så länge
