sister from another mother
det verkar som jag slutade skriva här typ nästan i samma veva det tog slut mellan min bror och P. haha tog väl det så hårt.. men det var inte lätta tider det som följde där efter. vicket rent helvette det var. hyi vicka människor det finns. never stop being amazed. vad jag har fått stå ut med. mycket jag fick ställa upp för min bror o typ vara en förmedlare mellan han o P. men skulle göra om allt om d var så, allt för lilla Soolis. always.
allt började med att det tog slut mellan dom som jag redan nämnde i början. P träffade en ny karl direkt nästan det tog slut mellan dom,det var nog inte många dagar där emellan om ens det. förvånad som jag var trodde inte ens att det var sant. hon började då träffa denna Mika som han heter en gemensam bekant till min bror och P. redan där tyckte jag att det var väl lite som ett slag på fejjat på min bror. iallafall om hon var lycklig o Lillen var glad kunde jag inget göra där. hon hade jue inte så toppen ens med min bror. min bror han e en underlig filur ibland. undrar om mami tappa han på golvet o därför blev han som han blev?! hmm,maybe. men jag älskar dig min bror min hur du än är ska du veta. inget snack om saken!
men ändå vi umgicks jämt med varandra innan det to slut mellan dom, fick leka o goosa med lillen jämt sedan han föddes. och från det till nästan ingenting. gud ska veta och ni ska veta att vad ont i mitt hjärta det gjorde. jag var lite krossad där. tog varenda lilla chans jag fick att få leka med han. att umgås med P o lillen ensam var ju nästan uteslutet det fanns inte ens sån tid. fick knappt ens möjlighet till det. men det var jue på grund av den lilla hemilgheten dom bar på. O lillen han blev bara mer och mer hur ska jag beskriva det? typ som att man ser på ett barn som inte mår bra alls. ett barn som far illa. kunde inte sätta fingret på vad det var som på gicks där i den lägenheten när ingen förutom dom 3 var själva hemma. jag var faktiskt lite rädd där. tankarna for i huvudet på mig tänk om han slår lilla soolis. P hade på sig en mask men jag såg på hennes ögon att allt var inte så himmelskt som hon beskrev det. allt blev bara svårare och svårare under sommarn där. Lillens glädje hade försvunnit han hade inte längre nån glimt i ögat. dom helgerna jag hade han så kunde han inte koppla av alls, varenda gång vi skulle ut så sa han- inte mamma, inte mamma och brast i gråt. jag svarade med en lugn röst att nee du ska vara med mig hela helgen söt ingen mamma idag. och det ändå sjukaste var att han sprang till fönstret vi har i trappan o kollar efter Mikas bil och säger inte mamma. fick lugna ner han igen. så var det varenda gång. höll för mina tårar när jag försökte lugna ner han. det var så sjukt! normalt sett så längtar man efter sin mamma men det gjorde inte han. under den tiden fick jag ännu mera misstankar att någe inte e helt rätt där hos dom. men inget jag fick veta heller för att jag känner inga som kände Mika på det sättet så kunde heller inte snoka o höra skvaller från nån! Jobbigt läge vi satt i och kände mig så maktlös. men till slut så börjar alla fåglar kvittra och då var mina öron redo att höra allt vad jag än fick reda på.
det var en gång jag var där innan förra julas o fikade med dom 3. jag försökte kommunicera med P men det var helt sjukt hon tittade inte ens på mig knappt. när jag frågade någe så var det Mika som svarade på mina frågor fast jag hade ställt dom till P. it was an wierd situation. kände mig spy färdig! hyi vad jag mådde illa. lillen var så goosig o kramig hela den tiden jag var där, han visste väl att jag skulle åka hem om ett tag. Och P satt som ett liten knähund på Mika hela den tiden jag var där. Jag kände verkligen frustation. mitt hjärta var krossat i små bitar när ja var tvungen att åka hem den kvällen för jag lämnade lillen gråtandes. vad jag grät på vägen till bussen. tårarna fylls i mina ögon nu med för jag kommer aldrig kunna släppa den bilden från mitt huvud. så kom julen hon hade åkt med Lillen till finland med mika och då började det braka i deras lilla bubbla. han hade tydligen tagit tag i henne hårt där oxå bland hans familj. whatta fuck där oxå varför e d ingen som la sig i! vittu! hon hade tagit sitt pick o pack o lillen på en pulka o tagit sig till närmaste hotellet den natten. där efter över till sverige med tåg eller buss. fick höra detta i början av januari tror jag, då satte jag igång. nu var det min tur att lägga mig i. nu när jag hade fått höra det från andra så skulle ja inte ge upp utan en fight. så får jag sen höra att P gått tillbaka till idioten, till en jävla kvinnomisshandlare! huh då började det koka ännu mera i mitt huvud! fan hur kan man vara så korkad tänkte jag. vi smssade varandra o skrek på varandra i telefonen jag o P ett antal gånger. jag var inte snäll kan jag säga er. men det var inte hon heller. då tänkte jag nu skiter jag i våran vänskap o ska koncentrera mig bara på lillen. och det gjorde jag. jag kontaktade socialen, vi blev inkallade på möte jag,P och min bror med två soc tanter. undra om detta var i mars då? ja det var det nog. vi kunde inte sitta i samma rum alla så dom splittrade på P. jag berättade allt och min bror berättade där efter allt han visste o kände för allt detta. fan satt och grät som vanligt kunde inte hålla mig. efter ett tag så sa dom att vi skulle sätta oss allihoppa tillsammans igen. så jag började torka av mig tårarna tänkte att P ska inte få glädjen av att se mig gråta. så kommer hon o soc tanten in och berättar att P hade berättat allt och bad om hjälp. svalde min stolthet och gick till P och kramade henne. det var en början. dom hade kontaktat kvinnojouren och fått ett hemligtboende för henne o lillen. vi skulle iväg och hämta lillen jag och bror min. sen hämtar vi upp P. tar oss hem till oss, pratar lite om allt gjorde vi. så kommer jag på att fan dom behöver inte ta sig till någe hemligtboende dom kan stanna hos oss och bo nu iallafall, tyckte jag. men andra tyckte inte om den iden. men det sket jag fullständigt i!! i dont give a damn vad andra tyckte o tänkte. d klart man ställer upp fast hon betett sig som en bitch. hon var ju trots allt min vän från början och ville jue inte skicka iväg henne o lillen nånstans jag inte fick träffa dom. no noo! inte nu när vi äntligen hade dom hos oss igen. så vi spenderade tid i e-tuna till en början i några dagar, sen tog jag med dom till mig till sthlm över helgen. vad underbart det var. hade fått min vän tillbaka och min homeboy =) jag var lycklig. men den lyckan varade i ca en månad tror jag. när det igen börjades bli wierd! det var ett antal gånger jag försökt ringa henne lämnat röstmeddelande, skickat sms men inga svar?! då får man höra att hon börjat träffa han IGEN!! men inte med lillen sas det. haha! så jag teg ett tag innan jag kontaktade soc igen och berättade att jag hört att hon inte lovat det hon sa. vi blev kallade till möte hos soc. men det blev till ett fiasko! dom trodde på allt hon sa. var helt maktlös ännu en gång. vad jag förbannade P och soc tanten. det blev inget mera med det. min bror fick ha lillen varannan helg iallafall, tur det. för det var det skrivet på papper men annars om man ville ha lillen nån dag var det fan nästan omöjligt. hon hade förvandlats till en fitta igen! hade nog bankat henne gul o blå om jag hade mött på henne nånstans. så arg var jag på henne. din otacksamma lilla fitta tog dig till mitt hem fast efter det du gjort mot oss min bror. sa även att jag aldrig mer vill ha med henne att göra mer. jag började så smått glömma henne helt, tog tag i mitt liv. för detta hade verkligen tärt på mig och även mitt förhållande. jag fick jue iallafall se lillen när ja åkte till e-tuna en gång i månaden så det var det. så kom dagen jag i september får ett samtal när jag skrivits ut från uppsala sjukhus det står på mobilen att Vittu ringer ,haha. P var det :) hon ringer och frågar hur jag mådde och så bad hon om ursäkt om sitt beteende. direkt fick jag en tanke fan det e min mami som du har talat med tidigare. jag sa till henne- jaadu du lär dig verkligen inte i första taget! sen kommer jag faktiskt inte ihåg mer vad vi sa till varandra. men nästa gång ja kom till e-tuna åkte ja o mami på en fika hem till henne o lillen o satt där o små snackade. men jag hade mina tankar där att kommer hon hugga mig i ryggen igen om jag förlåter henne?! inte konstigt att ja tänker så. fan helt normalt efter allt detta.. men jag vill tänka positivt trots allt och finnas där för andra som behöver mig och vill ha mig i sina liv.
och allt skit snack som efter har kommit att hur kan jag umgås med P efter allt detta. fan detta e mitt liv. Jag bestämmer själv vem jag vill vara med och inte. Jag kommer alltid älska dig P du e en sister from another mother, thats it. jag uppskattar din vänskap trots allt. du vet allt om mig,du vet vad jag går igenom med allt. du o lilla soolis e en stor del av mitt hjärta <3
och du kvinnomisshandlaren mika som bor i torshälla hope du en vacker dag får det du förtjänar! om inte i detta liv så hoppas jag verkligen i nästa.
allt började med att det tog slut mellan dom som jag redan nämnde i början. P träffade en ny karl direkt nästan det tog slut mellan dom,det var nog inte många dagar där emellan om ens det. förvånad som jag var trodde inte ens att det var sant. hon började då träffa denna Mika som han heter en gemensam bekant till min bror och P. redan där tyckte jag att det var väl lite som ett slag på fejjat på min bror. iallafall om hon var lycklig o Lillen var glad kunde jag inget göra där. hon hade jue inte så toppen ens med min bror. min bror han e en underlig filur ibland. undrar om mami tappa han på golvet o därför blev han som han blev?! hmm,maybe. men jag älskar dig min bror min hur du än är ska du veta. inget snack om saken!
men ändå vi umgicks jämt med varandra innan det to slut mellan dom, fick leka o goosa med lillen jämt sedan han föddes. och från det till nästan ingenting. gud ska veta och ni ska veta att vad ont i mitt hjärta det gjorde. jag var lite krossad där. tog varenda lilla chans jag fick att få leka med han. att umgås med P o lillen ensam var ju nästan uteslutet det fanns inte ens sån tid. fick knappt ens möjlighet till det. men det var jue på grund av den lilla hemilgheten dom bar på. O lillen han blev bara mer och mer hur ska jag beskriva det? typ som att man ser på ett barn som inte mår bra alls. ett barn som far illa. kunde inte sätta fingret på vad det var som på gicks där i den lägenheten när ingen förutom dom 3 var själva hemma. jag var faktiskt lite rädd där. tankarna for i huvudet på mig tänk om han slår lilla soolis. P hade på sig en mask men jag såg på hennes ögon att allt var inte så himmelskt som hon beskrev det. allt blev bara svårare och svårare under sommarn där. Lillens glädje hade försvunnit han hade inte längre nån glimt i ögat. dom helgerna jag hade han så kunde han inte koppla av alls, varenda gång vi skulle ut så sa han- inte mamma, inte mamma och brast i gråt. jag svarade med en lugn röst att nee du ska vara med mig hela helgen söt ingen mamma idag. och det ändå sjukaste var att han sprang till fönstret vi har i trappan o kollar efter Mikas bil och säger inte mamma. fick lugna ner han igen. så var det varenda gång. höll för mina tårar när jag försökte lugna ner han. det var så sjukt! normalt sett så längtar man efter sin mamma men det gjorde inte han. under den tiden fick jag ännu mera misstankar att någe inte e helt rätt där hos dom. men inget jag fick veta heller för att jag känner inga som kände Mika på det sättet så kunde heller inte snoka o höra skvaller från nån! Jobbigt läge vi satt i och kände mig så maktlös. men till slut så börjar alla fåglar kvittra och då var mina öron redo att höra allt vad jag än fick reda på.
det var en gång jag var där innan förra julas o fikade med dom 3. jag försökte kommunicera med P men det var helt sjukt hon tittade inte ens på mig knappt. när jag frågade någe så var det Mika som svarade på mina frågor fast jag hade ställt dom till P. it was an wierd situation. kände mig spy färdig! hyi vad jag mådde illa. lillen var så goosig o kramig hela den tiden jag var där, han visste väl att jag skulle åka hem om ett tag. Och P satt som ett liten knähund på Mika hela den tiden jag var där. Jag kände verkligen frustation. mitt hjärta var krossat i små bitar när ja var tvungen att åka hem den kvällen för jag lämnade lillen gråtandes. vad jag grät på vägen till bussen. tårarna fylls i mina ögon nu med för jag kommer aldrig kunna släppa den bilden från mitt huvud. så kom julen hon hade åkt med Lillen till finland med mika och då började det braka i deras lilla bubbla. han hade tydligen tagit tag i henne hårt där oxå bland hans familj. whatta fuck där oxå varför e d ingen som la sig i! vittu! hon hade tagit sitt pick o pack o lillen på en pulka o tagit sig till närmaste hotellet den natten. där efter över till sverige med tåg eller buss. fick höra detta i början av januari tror jag, då satte jag igång. nu var det min tur att lägga mig i. nu när jag hade fått höra det från andra så skulle ja inte ge upp utan en fight. så får jag sen höra att P gått tillbaka till idioten, till en jävla kvinnomisshandlare! huh då började det koka ännu mera i mitt huvud! fan hur kan man vara så korkad tänkte jag. vi smssade varandra o skrek på varandra i telefonen jag o P ett antal gånger. jag var inte snäll kan jag säga er. men det var inte hon heller. då tänkte jag nu skiter jag i våran vänskap o ska koncentrera mig bara på lillen. och det gjorde jag. jag kontaktade socialen, vi blev inkallade på möte jag,P och min bror med två soc tanter. undra om detta var i mars då? ja det var det nog. vi kunde inte sitta i samma rum alla så dom splittrade på P. jag berättade allt och min bror berättade där efter allt han visste o kände för allt detta. fan satt och grät som vanligt kunde inte hålla mig. efter ett tag så sa dom att vi skulle sätta oss allihoppa tillsammans igen. så jag började torka av mig tårarna tänkte att P ska inte få glädjen av att se mig gråta. så kommer hon o soc tanten in och berättar att P hade berättat allt och bad om hjälp. svalde min stolthet och gick till P och kramade henne. det var en början. dom hade kontaktat kvinnojouren och fått ett hemligtboende för henne o lillen. vi skulle iväg och hämta lillen jag och bror min. sen hämtar vi upp P. tar oss hem till oss, pratar lite om allt gjorde vi. så kommer jag på att fan dom behöver inte ta sig till någe hemligtboende dom kan stanna hos oss och bo nu iallafall, tyckte jag. men andra tyckte inte om den iden. men det sket jag fullständigt i!! i dont give a damn vad andra tyckte o tänkte. d klart man ställer upp fast hon betett sig som en bitch. hon var ju trots allt min vän från början och ville jue inte skicka iväg henne o lillen nånstans jag inte fick träffa dom. no noo! inte nu när vi äntligen hade dom hos oss igen. så vi spenderade tid i e-tuna till en början i några dagar, sen tog jag med dom till mig till sthlm över helgen. vad underbart det var. hade fått min vän tillbaka och min homeboy =) jag var lycklig. men den lyckan varade i ca en månad tror jag. när det igen börjades bli wierd! det var ett antal gånger jag försökt ringa henne lämnat röstmeddelande, skickat sms men inga svar?! då får man höra att hon börjat träffa han IGEN!! men inte med lillen sas det. haha! så jag teg ett tag innan jag kontaktade soc igen och berättade att jag hört att hon inte lovat det hon sa. vi blev kallade till möte hos soc. men det blev till ett fiasko! dom trodde på allt hon sa. var helt maktlös ännu en gång. vad jag förbannade P och soc tanten. det blev inget mera med det. min bror fick ha lillen varannan helg iallafall, tur det. för det var det skrivet på papper men annars om man ville ha lillen nån dag var det fan nästan omöjligt. hon hade förvandlats till en fitta igen! hade nog bankat henne gul o blå om jag hade mött på henne nånstans. så arg var jag på henne. din otacksamma lilla fitta tog dig till mitt hem fast efter det du gjort mot oss min bror. sa även att jag aldrig mer vill ha med henne att göra mer. jag började så smått glömma henne helt, tog tag i mitt liv. för detta hade verkligen tärt på mig och även mitt förhållande. jag fick jue iallafall se lillen när ja åkte till e-tuna en gång i månaden så det var det. så kom dagen jag i september får ett samtal när jag skrivits ut från uppsala sjukhus det står på mobilen att Vittu ringer ,haha. P var det :) hon ringer och frågar hur jag mådde och så bad hon om ursäkt om sitt beteende. direkt fick jag en tanke fan det e min mami som du har talat med tidigare. jag sa till henne- jaadu du lär dig verkligen inte i första taget! sen kommer jag faktiskt inte ihåg mer vad vi sa till varandra. men nästa gång ja kom till e-tuna åkte ja o mami på en fika hem till henne o lillen o satt där o små snackade. men jag hade mina tankar där att kommer hon hugga mig i ryggen igen om jag förlåter henne?! inte konstigt att ja tänker så. fan helt normalt efter allt detta.. men jag vill tänka positivt trots allt och finnas där för andra som behöver mig och vill ha mig i sina liv.
och allt skit snack som efter har kommit att hur kan jag umgås med P efter allt detta. fan detta e mitt liv. Jag bestämmer själv vem jag vill vara med och inte. Jag kommer alltid älska dig P du e en sister from another mother, thats it. jag uppskattar din vänskap trots allt. du vet allt om mig,du vet vad jag går igenom med allt. du o lilla soolis e en stor del av mitt hjärta <3
och du kvinnomisshandlaren mika som bor i torshälla hope du en vacker dag får det du förtjänar! om inte i detta liv så hoppas jag verkligen i nästa.
Kommentarer
Trackback
