vilka roplems man kan ha!
hur ska jag börja. vad ska ja börja med..
Det började med att i februari så trodde ja först att åkt på magsjukan eller att jag blivit laktos o glutenintolerant. Vänatade ut med att kontakta nån läkare. Men i Mars så blev ja orolig och kontaktade min läkare att jag har verkligen problem. Han bokade in mig på en gastroskopi till maj i narkos. För jag har verkligen svårt med att svälja den där lilla slangen sen tidigare undersökningar. Kommer dit och jag säger till att jag vill vekligen vill veta vad som e problemet, hade då gått ner i vikt 5kg. Svaren sa dom att jag skulle få så snabbt som möjligt. Jag åker hem samma dag då gastroskopin hade gjorts med smärtor, kunde knappt gå. får senare veta att dom vart och tagit en biopsi i min tunntarm. why? varför inte säga det så jag slipper undra vad e nu problemet. ligger hemma några dagar i smärtor. En månad gick och då kommer brevet där det står att jag har magsår. Oki inget mer om t.ex. vad jag ska undvika att äta vad för behandling jag ska få. INGET. ringer och föröker få tag på honom men det lyckades jag inte med fick bara tag på hans sekreterare. frågar henne om det är någe alvarligt är det- virus. vad är felet på tunntarmen? Vad är det? inte ens hon hade några bra svar att ge mig. Frustrerad som jag är kräver jag att få svar. Ringer då vårdcentralen och frågar dom vad jag ska göra. Dom blir lite förvånade att min läkare bara skickat ett brev där det står att jag har magsår men inte liksom vad för slags och vad man ska unvika att äta och göra. så dom råden jag fick från vårdcentralen hjälpte mig till en viss del ändå men nu då. svaren ja ville ha fick jag inte. fick på recept omeprazol 20mg till att börja med. dom hjälpte inte mycket, magsåret började verkligen va ett problem för mig. fick utskrivet starkare tabletter. och sedan ännu starkare. men inget gjorde nån skillnad. Jag sprang på toaletten jämt. Tänkte att det måste vara någe annat än ett jävla magsår som orsakar detta. kunde knappt behålla nån mat. men iallafall sommarn kom. sommarkläderna skulle tas fram. min kära syster började slänga nåra pikar på mig då och då- typ som att. - fan vad du har gått ner i vikt.- du har ju kyckling ben för fan. Jag tyvärr såg inte detta med hennes ögon och tyckte inte att det var någe större problem. Förns vi kom till egypten, resan jag hade väntat på länge, vi alla hade väntat på. vi var 16st som åkte ner dit tillsammans. underbart. men för att komma till saken så var jag och min syster på vårt hotell rum o snackade skit o umgicks lite. för dom hade nämligen åkt ner en vecka tidigare hon o hennes sambo. jag står och tar på mig min bikini då hon ser mig och säger- Jennie nu har du gått ännu mer ner i vikt! hon lät vekligen orolig där. Jag småflinade lite bara och sa nu drar vi till stranden. Ville inte tänka på det, ville slippa tänka på mina problem. ville bara njuta av värmen och egypten. själva resan gick faktiskt bra hade mina bra och dåliga dagar där. maten där var så äcklig att det var knappt ja kunde äta det. och det gjorde ju inte saken bättre. veckan där gick snabbt som tur var hade nog inte klarat mig på grytor och bröd länge till. hem till kalla sverige kom vi i början september,4 om jag minns rätt. och det första jag ville ha var en hamburgare från donkan. omg vad gott det var att äta. hade glömt hur mat smakade. att få dricka riktig coca cola. nam nam. det var himmelskt att komma hem, som man säger hem ljuva hem :) dagen där på ser jag att fått ett brev från uppsala sjukhus. By the way är det sjukhuset jag går till. alltid gått hos dom där sedan barns ben. men i brevet står det att jag e bokad på en ny gastroskopi 14september. Jeeij tänkte jag att nu får jag väl äntligen veta nått. hah! där hade jag så fel! kommer dit tidigt på förmiddagen. Hade förberett mig på allt. Skrivit ner mina tankar,mina problem, allt med andra ord. Får träffa en ny läkare igen. det e oxå fan en sak jag blir irriterad på att det alltid är en ny läkare jag träffar!! whatta fuck! då får man ta upp allt från början igen, och igen! Vittujen vittu! fast det är nog därför jag dom senaste gångerna alltid förberett mig då att skriva ner allt så ger jag dom pappret så dom får läsa så slipper ja prata. jag bad om att dom skulle göra en rektoskopi i samma narkos som gastroskopin skulle göras. det gick att ordna sa dom. nu kommer jag till det värsta som jag blev riktigt paff över och inte kunde längre hålla för tårarna! Vågen kommer sjuksystern med in på mitt rum. sätter mig ner. hör att vågen piper så jag frågar henne hur mycker väger jag nu då? tänkte för mig själv lite typ 50kg där typ. hon säger- 45kg. satt där på vågen helt stum och tänkte nee det kan inte stämma alls!! frågade henne igen för hon måste fan ha sagt fel! nope hon sa -45kg igen. Bad henne kolla så att vågen funkade rätt. reste mig upp för att sätta mig igen. vågen piper, reser mig försiktigt upp för att se själv vad det står. 45KG!! OMG jag började gråta. jag brast i gråt. Skriker ut - att har jag gott ner 12 jävla kilo och inte fått hjälp!! jag grät och grät.. då började jag förstå vad min kära syster menade. vad jag mådde dåligt och ingen hade jag hos mig där..
fortsätter skriva senare måste lugna ner mig och även börja fixa mig för skolan. kan ju inte komma dit o se ut att jag har gråtit. no noo.
torsdag kl:14.10
fortsättningen..
jag tog mig till sängen och stängde av helt. systern kom till mig o sa någe men ja kommer inte alls ihåg vad hon mumla till mig. var så chockad. efter ett tag kom jag tillbaka till verkligheten igen. och där stod hon med sin lilla bricka med kanylen och provrören. hade velat springa där ifrån med var tvungen att stanna kvar. efter att hon hade satt kanylen, var jag bara tvungen att gå ut. tog mobilen o mina cigg. tur att jag hade cigg. det blev några samtal jag ringde gråtandes. när jag kom upp till mitt rum hade dom lagt en bricka på bordet med 2 glas med genomskinlig/grumlig vätska. luktade på d, o det luktade inte gott. systern kom in på till rummet och betättade att det var laxeringsmedel. satt där och tänkte fan får ja inte äta mer! nej, vad jobbigt. Jag skrattade lite sarkastiskt och sa- jag tror nog inte det finns mycket i min mage att skita ut! men aja jag drack upp det. tog inte lång tid innan jag sprang o spydde. fy fan vad äckligt det var! blää, ryser nu när jag bara tänker på det. HYI! sprang på toaletten ändå ett antal gånger, värsta var nog på natten när jag vakna helt plötsligt o fick värsta paniken. jag hann inte ta på mig några byxor inte ens skorna. sprang till toaletten i bara trosor o t-shirt. huh vicken lättnad det var efter den toa besöket. morgonen kom, jag låg o sov så länge jag bara kunde så jag slapp bli hungrig. med det var jobbigt för jag fick jue inte ens dricka. men ja fuska lite ändå. äh shit the same om det finns lite vätska i mina tarmar. klockan:13.30 rullades jag från rummet. kändes som jag rullades genom hela uppsala sjukhus. kom in på avdelningen gastro systrarna rullade in mig på ett rum och lämnade mig där. passade på att ta en tupplur. blir uppväckt av en annan syster nu with the blue outfit. hon rullar in mig till ett annat rum med värsta lamporna och utrustningen. under tiden jag ligger där håller jag koll på klockan hela tiden, varför berättar jag snart. plötsligt börjar det komma in massor med andra med blue outfits. tänkte fan ska dom alla se mitt brun-öga!! lite pinsamt. men äh det e deras yrke. snart kom även narkos-läkarn o skaka hand med mig. Jag sa- måste ha min cortisol spruta innan narkosen. hon nicka och log mot mig. då började dom förbereda allt. klockan hade jag så att jag såg den hela tiden. fick cortisol sprutan och sen kom lugnande kl:14.15 var den då o sen minns jag inge mer. vaknade upp efter fem där. och var jätte nojig att nu har jag sovit för mycket! fick ingen ro i kroppen. var även kiss nödig. systern på uppvaket kom med en potta. men nej jag sätter mej inte på en potta sa jag! rullades till en toalett, och försökte gå med jag var fortfarande groggig. nästan jag ramla, mina ben var bort domnade. klarade av att gå på toaletten. tog mig tillbaka till sängen och slockna igen. vaknar efter ett tag och fryser, hade riktig frossa. får massa uppvärmda filtar på mig och slocknar. under tiden hör jag en syster prata med mig och säger att din mamma e i telefonen. hade inga krafter att svara henne. plötsligt så vaknar jag i rummet på avd 30 igen tittar på klockan o den e 19.00. kunde inte hålla ögona öppna så jag slockna igen. där även hör jag en syster säga till mig att din mamma och din syter försöker få tag på dig och vill att du slår på din mobil. men jag sov vidare. läskigt men jag var så trött. vaknar upp runt 20.15 där. panik slagen igen att jag sovit så länge! men vad utvilad jag var. har inte känt mig så utvilad på evigheter. vill inte göra om det. för det e farligt att ja e i en sån djup sömn för att det kan va så att jag inte vaknar upp. därför har jag koll på klockan så jag ser hur länge jag har vart borta o därför får jag cortisol för att min kropp inte ska slockna helt.
nee klockan e mycket nu måste få min skönhetsömn, skriver mer imorrn. natti
fredag 02:13
slog på mobilen strax efter att jag hade vaknat. bombades med sms. ringde mami, lil sis, papi, big sis o några till och berättade att jag var vaken nu. jag var jätte hungrig. bad systern att komma med två mackor o saftsoppa. försökte äta men brast i gråt igen för jag kunde inte äta min svalg var så öm och kände smaken av blod. lyckat det var. sjuksystern kom in efter att hon säkert hört mig gråta och frågade vad det var. jag sa att ja inte kan äta och bad henne ta bort brickan. frågade om dom hade nått annat jag kunde få. hon fixade en varma koppen till mig o en närings dryck. natten hade jag lite svårt med, fick ingen Jonh blund på besök precis.
Dagen efter så kom några läkare in på mitt rum och berättade lite vad dom todde var problemet med min mage- Tydligen hade jag sen tidigare en bakterie i magen innan jag åkte till egypten och sen fått ännu en till där ifrån. och även förlårade tarmceller trodde dom. magsåret hade blivit mindre. där efter kom dietisten och gav mig råd och annan information. fick med mig näringsdrycker och västke ersättning. skulle även få en last hem med näringsdrycker senare i veckan. jaa mycket mer än så fick ja inte veta, nu höll jag på att glömma det nästan vikrigaste dom lovade mig att jag skulle få veta svar efter 3 veckor. dom lovade! vilken jävla bullshit det var! tre veckor gick inget samtal. tog telefonen och började ringa runt igen för att få svar. men inget fick jag. blev lovad att man skulle ringa upp mig. 4veckan efter ringde jag igen- då möter jag en syster på telefonen o hon undrar vad det är jag nu vill! whatta fuck tänkte jag e du senil kärring jävel. jag sa att jag vill ha svar från mina biopsin som gjordes 4 veckor sen. sa även att jag kan inte leva så här längre. blev lovad en telefontid den 3 november. den veckan kom men inget samtal fick jag. ringde veckan efter igen. samma senila tant i luren igen och med samma spydiga röst säger hon- vad är det du vill nu? OMG jag brast i gråt. är det så svårt att förstå att jag vill ha svar sa jag. sex veckor har gått och jag har ännu inte fått nått svar. då läser hon i min journal att det står att jag har infektion i tunn och tjocktarmen, oki hur hjälper det mig? vill ju ha behändling. sen säger hon jamen det är väl inte vi som ska fixa detta? ska du inte ringa till gastron. då svarar jag med lite ilska i rösten att du jag har försökt att ringa dom oxå men alla skickar mig vidare! då svarar hon tillbaka att jag ska kolla och få tag på din läkare. hahha vad det e skratt retande. inte har ja fått nå samtal. ringde till avdelnign 30 då och sa att jag vill nog inte komma till er den 23novemder för en ny undersökning för jag får inte ens dom andra svaren sen tidigare. och där lovades jag ännu en gång att jag skulle få svaren när jag kommer dit.. det e två veckor dit tänkte jag, äh jag gav upp. orkar inte mera. så nu e det nästa vecka jag ska skrivas in för 4 gången detta år. baah! jag e helt slut i kroppen och + på det så e jag deprimerad. jeeij vicket toppen år jag har.
och under denna tid har jag försökt med allt men nu känner jag att enough is enough. så nästa vecka då jävlar säger jag att då ska dom få höra på ett och annat! jag hoppas o hoppas att min Mami oxå följer med för att vara mitt stöd och även för att jaa hon e jue min underbara mami, o alla som vet hur min mami e så vet även ni vad som väntar dom ;)
Fredag 14.08
Det började med att i februari så trodde ja först att åkt på magsjukan eller att jag blivit laktos o glutenintolerant. Vänatade ut med att kontakta nån läkare. Men i Mars så blev ja orolig och kontaktade min läkare att jag har verkligen problem. Han bokade in mig på en gastroskopi till maj i narkos. För jag har verkligen svårt med att svälja den där lilla slangen sen tidigare undersökningar. Kommer dit och jag säger till att jag vill vekligen vill veta vad som e problemet, hade då gått ner i vikt 5kg. Svaren sa dom att jag skulle få så snabbt som möjligt. Jag åker hem samma dag då gastroskopin hade gjorts med smärtor, kunde knappt gå. får senare veta att dom vart och tagit en biopsi i min tunntarm. why? varför inte säga det så jag slipper undra vad e nu problemet. ligger hemma några dagar i smärtor. En månad gick och då kommer brevet där det står att jag har magsår. Oki inget mer om t.ex. vad jag ska undvika att äta vad för behandling jag ska få. INGET. ringer och föröker få tag på honom men det lyckades jag inte med fick bara tag på hans sekreterare. frågar henne om det är någe alvarligt är det- virus. vad är felet på tunntarmen? Vad är det? inte ens hon hade några bra svar att ge mig. Frustrerad som jag är kräver jag att få svar. Ringer då vårdcentralen och frågar dom vad jag ska göra. Dom blir lite förvånade att min läkare bara skickat ett brev där det står att jag har magsår men inte liksom vad för slags och vad man ska unvika att äta och göra. så dom råden jag fick från vårdcentralen hjälpte mig till en viss del ändå men nu då. svaren ja ville ha fick jag inte. fick på recept omeprazol 20mg till att börja med. dom hjälpte inte mycket, magsåret började verkligen va ett problem för mig. fick utskrivet starkare tabletter. och sedan ännu starkare. men inget gjorde nån skillnad. Jag sprang på toaletten jämt. Tänkte att det måste vara någe annat än ett jävla magsår som orsakar detta. kunde knappt behålla nån mat. men iallafall sommarn kom. sommarkläderna skulle tas fram. min kära syster började slänga nåra pikar på mig då och då- typ som att. - fan vad du har gått ner i vikt.- du har ju kyckling ben för fan. Jag tyvärr såg inte detta med hennes ögon och tyckte inte att det var någe större problem. Förns vi kom till egypten, resan jag hade väntat på länge, vi alla hade väntat på. vi var 16st som åkte ner dit tillsammans. underbart. men för att komma till saken så var jag och min syster på vårt hotell rum o snackade skit o umgicks lite. för dom hade nämligen åkt ner en vecka tidigare hon o hennes sambo. jag står och tar på mig min bikini då hon ser mig och säger- Jennie nu har du gått ännu mer ner i vikt! hon lät vekligen orolig där. Jag småflinade lite bara och sa nu drar vi till stranden. Ville inte tänka på det, ville slippa tänka på mina problem. ville bara njuta av värmen och egypten. själva resan gick faktiskt bra hade mina bra och dåliga dagar där. maten där var så äcklig att det var knappt ja kunde äta det. och det gjorde ju inte saken bättre. veckan där gick snabbt som tur var hade nog inte klarat mig på grytor och bröd länge till. hem till kalla sverige kom vi i början september,4 om jag minns rätt. och det första jag ville ha var en hamburgare från donkan. omg vad gott det var att äta. hade glömt hur mat smakade. att få dricka riktig coca cola. nam nam. det var himmelskt att komma hem, som man säger hem ljuva hem :) dagen där på ser jag att fått ett brev från uppsala sjukhus. By the way är det sjukhuset jag går till. alltid gått hos dom där sedan barns ben. men i brevet står det att jag e bokad på en ny gastroskopi 14september. Jeeij tänkte jag att nu får jag väl äntligen veta nått. hah! där hade jag så fel! kommer dit tidigt på förmiddagen. Hade förberett mig på allt. Skrivit ner mina tankar,mina problem, allt med andra ord. Får träffa en ny läkare igen. det e oxå fan en sak jag blir irriterad på att det alltid är en ny läkare jag träffar!! whatta fuck! då får man ta upp allt från början igen, och igen! Vittujen vittu! fast det är nog därför jag dom senaste gångerna alltid förberett mig då att skriva ner allt så ger jag dom pappret så dom får läsa så slipper ja prata. jag bad om att dom skulle göra en rektoskopi i samma narkos som gastroskopin skulle göras. det gick att ordna sa dom. nu kommer jag till det värsta som jag blev riktigt paff över och inte kunde längre hålla för tårarna! Vågen kommer sjuksystern med in på mitt rum. sätter mig ner. hör att vågen piper så jag frågar henne hur mycker väger jag nu då? tänkte för mig själv lite typ 50kg där typ. hon säger- 45kg. satt där på vågen helt stum och tänkte nee det kan inte stämma alls!! frågade henne igen för hon måste fan ha sagt fel! nope hon sa -45kg igen. Bad henne kolla så att vågen funkade rätt. reste mig upp för att sätta mig igen. vågen piper, reser mig försiktigt upp för att se själv vad det står. 45KG!! OMG jag började gråta. jag brast i gråt. Skriker ut - att har jag gott ner 12 jävla kilo och inte fått hjälp!! jag grät och grät.. då började jag förstå vad min kära syster menade. vad jag mådde dåligt och ingen hade jag hos mig där..
fortsätter skriva senare måste lugna ner mig och även börja fixa mig för skolan. kan ju inte komma dit o se ut att jag har gråtit. no noo.
torsdag kl:14.10
fortsättningen..
jag tog mig till sängen och stängde av helt. systern kom till mig o sa någe men ja kommer inte alls ihåg vad hon mumla till mig. var så chockad. efter ett tag kom jag tillbaka till verkligheten igen. och där stod hon med sin lilla bricka med kanylen och provrören. hade velat springa där ifrån med var tvungen att stanna kvar. efter att hon hade satt kanylen, var jag bara tvungen att gå ut. tog mobilen o mina cigg. tur att jag hade cigg. det blev några samtal jag ringde gråtandes. när jag kom upp till mitt rum hade dom lagt en bricka på bordet med 2 glas med genomskinlig/grumlig vätska. luktade på d, o det luktade inte gott. systern kom in på till rummet och betättade att det var laxeringsmedel. satt där och tänkte fan får ja inte äta mer! nej, vad jobbigt. Jag skrattade lite sarkastiskt och sa- jag tror nog inte det finns mycket i min mage att skita ut! men aja jag drack upp det. tog inte lång tid innan jag sprang o spydde. fy fan vad äckligt det var! blää, ryser nu när jag bara tänker på det. HYI! sprang på toaletten ändå ett antal gånger, värsta var nog på natten när jag vakna helt plötsligt o fick värsta paniken. jag hann inte ta på mig några byxor inte ens skorna. sprang till toaletten i bara trosor o t-shirt. huh vicken lättnad det var efter den toa besöket. morgonen kom, jag låg o sov så länge jag bara kunde så jag slapp bli hungrig. med det var jobbigt för jag fick jue inte ens dricka. men ja fuska lite ändå. äh shit the same om det finns lite vätska i mina tarmar. klockan:13.30 rullades jag från rummet. kändes som jag rullades genom hela uppsala sjukhus. kom in på avdelningen gastro systrarna rullade in mig på ett rum och lämnade mig där. passade på att ta en tupplur. blir uppväckt av en annan syster nu with the blue outfit. hon rullar in mig till ett annat rum med värsta lamporna och utrustningen. under tiden jag ligger där håller jag koll på klockan hela tiden, varför berättar jag snart. plötsligt börjar det komma in massor med andra med blue outfits. tänkte fan ska dom alla se mitt brun-öga!! lite pinsamt. men äh det e deras yrke. snart kom även narkos-läkarn o skaka hand med mig. Jag sa- måste ha min cortisol spruta innan narkosen. hon nicka och log mot mig. då började dom förbereda allt. klockan hade jag så att jag såg den hela tiden. fick cortisol sprutan och sen kom lugnande kl:14.15 var den då o sen minns jag inge mer. vaknade upp efter fem där. och var jätte nojig att nu har jag sovit för mycket! fick ingen ro i kroppen. var även kiss nödig. systern på uppvaket kom med en potta. men nej jag sätter mej inte på en potta sa jag! rullades till en toalett, och försökte gå med jag var fortfarande groggig. nästan jag ramla, mina ben var bort domnade. klarade av att gå på toaletten. tog mig tillbaka till sängen och slockna igen. vaknar efter ett tag och fryser, hade riktig frossa. får massa uppvärmda filtar på mig och slocknar. under tiden hör jag en syster prata med mig och säger att din mamma e i telefonen. hade inga krafter att svara henne. plötsligt så vaknar jag i rummet på avd 30 igen tittar på klockan o den e 19.00. kunde inte hålla ögona öppna så jag slockna igen. där även hör jag en syster säga till mig att din mamma och din syter försöker få tag på dig och vill att du slår på din mobil. men jag sov vidare. läskigt men jag var så trött. vaknar upp runt 20.15 där. panik slagen igen att jag sovit så länge! men vad utvilad jag var. har inte känt mig så utvilad på evigheter. vill inte göra om det. för det e farligt att ja e i en sån djup sömn för att det kan va så att jag inte vaknar upp. därför har jag koll på klockan så jag ser hur länge jag har vart borta o därför får jag cortisol för att min kropp inte ska slockna helt.
nee klockan e mycket nu måste få min skönhetsömn, skriver mer imorrn. natti
fredag 02:13
slog på mobilen strax efter att jag hade vaknat. bombades med sms. ringde mami, lil sis, papi, big sis o några till och berättade att jag var vaken nu. jag var jätte hungrig. bad systern att komma med två mackor o saftsoppa. försökte äta men brast i gråt igen för jag kunde inte äta min svalg var så öm och kände smaken av blod. lyckat det var. sjuksystern kom in efter att hon säkert hört mig gråta och frågade vad det var. jag sa att ja inte kan äta och bad henne ta bort brickan. frågade om dom hade nått annat jag kunde få. hon fixade en varma koppen till mig o en närings dryck. natten hade jag lite svårt med, fick ingen Jonh blund på besök precis.
Dagen efter så kom några läkare in på mitt rum och berättade lite vad dom todde var problemet med min mage- Tydligen hade jag sen tidigare en bakterie i magen innan jag åkte till egypten och sen fått ännu en till där ifrån. och även förlårade tarmceller trodde dom. magsåret hade blivit mindre. där efter kom dietisten och gav mig råd och annan information. fick med mig näringsdrycker och västke ersättning. skulle även få en last hem med näringsdrycker senare i veckan. jaa mycket mer än så fick ja inte veta, nu höll jag på att glömma det nästan vikrigaste dom lovade mig att jag skulle få veta svar efter 3 veckor. dom lovade! vilken jävla bullshit det var! tre veckor gick inget samtal. tog telefonen och började ringa runt igen för att få svar. men inget fick jag. blev lovad att man skulle ringa upp mig. 4veckan efter ringde jag igen- då möter jag en syster på telefonen o hon undrar vad det är jag nu vill! whatta fuck tänkte jag e du senil kärring jävel. jag sa att jag vill ha svar från mina biopsin som gjordes 4 veckor sen. sa även att jag kan inte leva så här längre. blev lovad en telefontid den 3 november. den veckan kom men inget samtal fick jag. ringde veckan efter igen. samma senila tant i luren igen och med samma spydiga röst säger hon- vad är det du vill nu? OMG jag brast i gråt. är det så svårt att förstå att jag vill ha svar sa jag. sex veckor har gått och jag har ännu inte fått nått svar. då läser hon i min journal att det står att jag har infektion i tunn och tjocktarmen, oki hur hjälper det mig? vill ju ha behändling. sen säger hon jamen det är väl inte vi som ska fixa detta? ska du inte ringa till gastron. då svarar jag med lite ilska i rösten att du jag har försökt att ringa dom oxå men alla skickar mig vidare! då svarar hon tillbaka att jag ska kolla och få tag på din läkare. hahha vad det e skratt retande. inte har ja fått nå samtal. ringde till avdelnign 30 då och sa att jag vill nog inte komma till er den 23novemder för en ny undersökning för jag får inte ens dom andra svaren sen tidigare. och där lovades jag ännu en gång att jag skulle få svaren när jag kommer dit.. det e två veckor dit tänkte jag, äh jag gav upp. orkar inte mera. så nu e det nästa vecka jag ska skrivas in för 4 gången detta år. baah! jag e helt slut i kroppen och + på det så e jag deprimerad. jeeij vicket toppen år jag har.
och under denna tid har jag försökt med allt men nu känner jag att enough is enough. så nästa vecka då jävlar säger jag att då ska dom få höra på ett och annat! jag hoppas o hoppas att min Mami oxå följer med för att vara mitt stöd och även för att jaa hon e jue min underbara mami, o alla som vet hur min mami e så vet även ni vad som väntar dom ;)
Fredag 14.08
Kommentarer
Trackback
